Kontakt Fågelliv Tomten Omgivningarna Torpet Om Fågelbacken Fritidshusets tid Fågelbacken - Berättelser om ett torp, förr och nu...

 

Fritidshusets tid

 

Berättelser om ett torp, förr och nu...

Morfar - text kommer
Släktträffar, somrar och andra högtider
Ovälkomna gäster...

 

 

Släktträffar, somrar och andra högtider

Morfar välkomnade alla sina syskon, med barn och barnbarn till Fågelbacken, efter det att han "köpt tillbaka" torpet. Träffarna förlades gärna sommartid. Släkten kom på besök från stan, från Göteborg, Chicago och New York. Stannade över dagen, ibland över natten och vissa gånger ett par sommarveckor. Då boddes det i torpet och lillstugan, kylskåpet var fyllt och igång, pannmuren värmde duschvattnet och diskbaljorna användes flitigt placerade utomhus vid bänken utmed torpets ena gavel.
Morfar visade stolt upp sitt Fågelbacken och var så glad över att kunna erbjuda ett så kärt återseende.

Vid träffarna var en av höjdpunkterna sill med färsk potatis, serverad i stugan under de låga takbjälkarna. Det var potatis från det egna landet, smaksatt med dill, serverad med smör. Potatisen hade en aldeles egen smak, oöverträffad! Kanske berodde det på vattnet, som även det hade en lite egen smak, eller så berodde det på jorden.
Trångt var det gärna runt bordet, med mycket prat och många skratt. Min morfar var en underhållare och berättade gärna historier, både självupplevda och påhittade.

Många brev skrevs till USA och Australien med hälsningar till och från Fågelbacken. Numera finns det till och med ett Fågelbacken på Tasmanien, tack vare ett av syskonbarnen!

Traditionen har fortsatt även efter morfars död. För några år sedan ville ett av hans syskonbarnbarn fira sin 40-årsdag i Fågelbacken vid midsommartid. Det var ett härligt tillfälle att återigen få samla släktingar och förundras över tiden och den senaste generationen - barnbarnsbarnen!

Ett par år senare ringde en person som presenterade sig som en av mina "cousins over there" ( en av mina sysslingar visade det sig), som gärna ville hälsa på. Sist vi sågs var jag bara någon månad gammal, och hon var i tioårsåldern. Vårt möte var väldigt spännande, och vi pratade om våra familjer och gemensamma rötter. Vilken fantastisk överraskning och härligt att ha en så trevlig cousin over there...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ovälkomna gäster...

Under de år som torpet har använts som fritidshus är det många som hittat till det, tyvärr utan varken varit ditbjudna eller haft välvilliga avsikter. Närheten till staden har gjort att det enstaka nätter har använts som tillfälligt härbärge för hemlösa, vid ett tillfälle t.o.m. med vädjan om att få bo kvar trots avsaknad av rinnande vatten och wc. Spår efter missbrukare har andra gånger mött oss. Fordon har lämnats på tomten, allt från stulna bilar, motorcyklar, cyklar och "vrakdelar". Skräp har tippats, de gamla fönsterrutorna har krossats och bär och frukt har plockats.

Ingenting går längre att lämna kvar. Det tunga ekbordet i köket försvann en natt. Småmöbler, ljusstakar och kantstötta prydnadsföremål har tassat iväg i en jämn ström vartefter vi ersatt det som blivit stulet. Allt tycks begärligt - läget har vissa somrar kännts hopplöst då rengöring och reparationer efter det ena inbrottet avlöst det andra.
Tråkigast var när byggnadsdetaljer på husen började försvinna t.ex. gamla lås. Då kändes det som om själva torpet lemlästades, bit för bit.

Numera har vi inga saker av värde där alls. Bara sånt vi lika gärna skulle kunna kasta direkt, eller sånt som varken är gångbart i byggnadsvårdsbutiker eller ens på loppis. Inga sängar eller soffor som kan användas för övernattning. Inga lampor. Ingen mat. I stället försöker vi bevara en trivsam miljö utomhus dit vi kan komma med vår fikakorg, och hålla husen i skick.

Många gånger har vi undrat VEM och VARFÖR?? Många stunder har ägnats åt att reflektera över hur otydlig gränsen mellan mitt och ditt tycks vara för vissa människor. Är det en respektlös hållning till sina medmänniskors integritet som ligger bakom? Eller beror det på avund och girighet, eller vad? För inte blir man väl rik på stulna småsaker från sommarstugor?
Vi som drabbas känner oss kränkta, äcklade och ledsna. Utöver fysiska värden kostar det tid och energi, och tyvärr även minskad tillit. Och så återigen frågorna om VEM och VARFÖR denna gång...