Fågelliv

Om vänner med vingar...

7 april

Ännu en vår är här! Och Sädesärlan?

På andra platser har snön smält undan helt och hållet, men här i Fågelbacken ligger snöhögar kvar här och var i skuggiga partier.
Konstigt ändå att fåglarna trivs så bra här.
Nu väntar vi på ett av vårens säkraste tecken, Sädesärlan. Min morfar berättade ömt och gärna om sädesärlan när hon hade anlänt till torpet på våren. Hon hörde till!

Sädesärla (Motacilla alba) kommer vid snösmältningens slut till sin hemtrakt lika punktligt år efter år, hos oss i början av april. Den är en så kallad "datumflyttare". Från sitt vinterkvarter har sädesärlan ingen koll på om våren är tidig eller sen i Sverige - den flyttar när den "inre klockan" säger till. Däremot kan resan bromsas upp om den möter kyligt väder och tvärtom.

Namnet har den kanske fått eftersom dess ankomst sammanfaller med tiden för vårbruket och för att den då följer lantbrukaren vid plöjning och harvning där den livnär sig av sädeskorn, insekter och annat.
Sädesärla är en långsträckt, smäcker fågel i svart, grått och vitt. Den långa stjärten är nästan aldrig stilla, utan den vippar hela tiden.
Arten har även kallats ängsärla, ringärla, kokärla, gråärla, vippstjärt, kvickstjärt, fåraspringaren, isspjärna, såsigga, plogärla, tranärla, åkerhöna, husärla, såärla, långhals, kokvitta, med flera. Kärt barn...

"När man går förbi en ärla på en åker skall man tala till den för då blir det ett gott år" är ett gammalt ordspråk.
Enligt den gamla folktron hörde sädesärlan till de fåglar som det var farligt att döda. När djuren kunde tala sa hon: "Den som rör mig, han skall mista sig".

Sädesärla (Motacilla alba), foto: Eva Lundberg